Den gamla kyrkan och ruinen
Den ihåliga tanden: den gamla kyrkan och dess torn
Hur Berlins Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche byggdes på 1890-talet, bombades 1943 och återuppbyggdes kring sitt ruinerade torn mellan 1959 och 1963.
Reservera din plats till konserten ↗Snabbt svar
Det ruinerade tornet bredvid den blåglaserade kyrkan är vad som återstår av Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche, byggd på 1890-talet. Ett flyganfall på kvällen den 22 november 1943 förstörde den, och efter en lång debatt behöll Egon Eiermann tornet som ett minnesmärke och byggde en ny kyrka bredvid det, invigd 1961.
Den första kyrkan
Kyrkan ingick i ett protestantiskt kyrkobyggnadsprogram som inleddes av kejsar Wilhelm II och kejsarinnan Augusta Victoria, och han namngav den efter sin farfar, Wilhelm I. Arkitekten Franz Schwechten vann formgivningstävlingen med en stor nyromansk kyrka med Bonn Münster som förebild, med ett långhus som rymde över 2 000 personer. Grundstenen lades den 22 mars 1891, Wilhelm I:s födelsedag.
En mosaikernas kyrka
Formgivningen krävde en stor mängd väggmosaik, och entréhallen vid tornets bas hade den rikaste av allt. Kyrkan invigdes den 1 september 1895, även om entréhallen färdigställdes och konsekrerades först 1906. Hallen var från början tänkt som en minneshall över Wilhelm I, vilket är en del av varför byggnadens namn innehåller ordet minnes.
Natten till den 22 november 1943
På kvällen den 22 november 1943 bombades Berlin hårdare än någonsin tidigare, och kyrkan skadades svårt och blev obrukbar. Tak och mosaikvalv rasade in, och ytterväggarna stod kvar i olika höjder. Det stora tornet överlevde med sin topp bortslagen, och mosaikerna och relieferna i entréhallen vid dess bas klarade sig relativt väl. En bruten silhuett gav tornet dess smeknamn, der hohle Zahn, den ihåliga tanden. Tornet hade varit 113 meter högt och står nu 71 meter.
Vad gör man med en ruin
Ruinens framtid var omstridd från 1947 fram till början av 1960-talet. Idéerna spände från att återuppbygga kyrkan som den var, till att kombinera gammalt och nytt, till en modern kyrka på en ny plats. Gudstjänster och enstaka konserter ägde rum i den röjda ruinen under öppen himmel i början av 1950-talet. Västberlins myndigheter ville ha ett modernt tecken för stadens mest framträdande torg, och kyrkan ville stanna där den var.
Eiermanns tävling
År 1956 höll kyrkostiftelsen och Berlins senat en tävling. Egon Eiermann vann, och hans första plan var att ta bort tornet och bygga helt nytt. Allmänheten protesterade, och det ruinerade tornet beskrevs som Berlins hjärta. Han reviderade formgivningen för att behålla det, rev ner större delen av den övriga gamla strukturen och placerade fyra nya byggnader runt det: kyrkan, ett klocktorn, ett kapell och en foajé.
Tornet idag
Tornets entréhall återöppnades för besökare 1987 som minneshall, med en utställning om kyrkans historia och dess betydelse som en varning och en uppmaning till fred. Där möter besökarna mosaiker från den första kyrkan, en skadad Kristusstaty från det gamla altaret, Spikarnas kors från Coventry och ett ikonkors från den rysk-ortodoxa kyrkan. Korset från Coventry är ett tecken på försoning, tillverkat av spikar från Coventry-katedralens takbjälkar.
Vad som är öppet nu
Kyrkans egen webbplats meddelar att minneshallen ska stänga för renoveringsarbeten och beskriver ett program för arbeten på hela ensemblen. Där anges att gudstjänster, konserter, evenemang och visningar fortsätter. För ett konsertbesök är den praktiska poängen enkel: den nya kyrkan, där konserten äger rum, är åtskild från tornet, så en stängd hall ställer inte in din kväll. Kontrollera kyrkans besökssida för vad du kan se samma dag, och betrakta tornet som ett dagsbesök och konserten som ett kvällsbesök. Tillsammans visar de två hur kyrkan minns sin egen historia och fortfarande använder den nya byggnaden för musik.
Källor